Lösningen var att tillhandahålla behållaren också.
1971 släpptes Cup Noodles.[2][3] Istället för att ha skålen förberedd åt dig kommer vi att införliva behållaren i produkten. Denna förändring skiljer sig från arbete som bara förbättrar smaken av nudlar. Jag håller på att se över förhållandena helt innan jag börjar äta.
Det handlar inte om vad du köpt, utan vad du kan göra efter att du köpt det. Om du ställer dig denna fråga kommer omfattningen av din uppfinning att utökas. Nudlarna, behållaren, verkan av att hälla hett vatten och platsen där du äter. Istället för att behandla var och en som en separat fråga, kommer du att börja tänka på dem som en enda upplevelse.
Också här finns det ett avstånd som inte kan fyllas med bara en persons inspiration. Att förvandla en idé till en produkt som många människor kan få tag på kräver arbete som utveckling, produktion och kvalitetskontroll. Även om namnet på uppfinnaren finns kvar i berättelsen, får vi inte tappa de personer som stödde insikten ur sikte.
Och förutsättningarna för var man kan äta förändrades inte bara över gränsen. Att vänta på nästa steg är en plats där inte ens det vanliga med jorden kan förstås.
Tokumeigakarinoaoshima / Wikimedia Commons/Bildkälla / CC BY-SA 4.0(Ingen ändring av fotoinnehåll)
DENTolka YAMATO DENSHI
Designa produkten så att kunden kan börja använda den.
Ett användbart verktyg får inte användas om det är svårt att förbereda. Även om materialet är bra, om du går vilse på den första frågan, blir du avskedad. Det vi kan ta ifrån Momofukus berättelse är inte idén om att lägga till funktionalitet, utan idén om att minska ansträngningen det tar för den andra personen att komma igång. Värdet realiseras först när det används.