"Jag tänkte på det. Jag tänkte verkligen på det": flytten till järnvägsstationer
— Och det ledde till den järnvägsstationsverksamhet du driver idag?
VD Umemori I tio år arbetade jag med målet att betala av skulden, och så småningom gjorde jag det. Sedan kom jag tillbaka till Nara och byggde upp några hektiska restauranger. Men de stora kedjorna kom. Konkurrenter öppnade runt omkring oss, och det slutade med att jag stängde våra restauranger.
Att stänga en restaurang är svårt, du vet. I samma ögonblick som du stänger slutar försäljningen. Men du måste fortfarande betala för ingredienserna i slutet av följande månad. När lönedagen kommer måste du betala löner utan att någon försäljning kommer in. Löner, leverantörer – du måste fortfarande betala alla. Det var riktigt tufft.
Ungefär då introducerade någon mig för Lanchesters affärsstrategi: olika tillvägagångssätt för mindre aktörer och marknadsledare. Min erfarenhet av sushi med löpande band hade lärt mig att jag inte kunde överleva omgiven av stora kedjor. Det fanns konkurrenter inom en fem- eller tio minuters bilresa åt alla håll. Jag behövde någonstans mindre utsatt för konkurrens, ", trodde jag att det var en järnvägsstation.
Inne på en station skulle du inte förvänta dig flera sushibutiker bredvid varandra. Och det här var Nara, så jag gick fram till Kintetsu. Jag gick till dem och sa: "Skulle du låta mig öppna en sushibutik?" Det var så vår järnvägsstationsverksamhet började.
— När konkurrensen växte omprövade du själva platsen där du gjorde affärer.
VD Umemori Jag tänkte på det. Jag tänkte verkligen på det. Jag hade inte svaren. Jag hade inga pengar kvar och undrade hela tiden vad jag skulle göra. Jag kunde inte betala tillbaka skulden heller.
— Var hittade du energin att fortsätta försöka?
VD Umemori Jag var bara tvungen att göra det. Det fanns verkligen inget val mellan att vilja göra det och att inte göra det. Först var jag tvungen att försörja mig. Det var för min familj.
Och när du väl driver ett företag har du anställda. När jag funderade på att skydda deras jobb och betala deras löner kunde jag inte diskutera om det var hopplöst eller bra. Jag var bara tvungen att fortsätta arbeta, och det var där jag började.
Småningom vidgades mitt perspektiv. Därefter kom idén att arbeta för lokalsamhället. Det är så jag ser på utvecklingen.
Från att arbeta för sig själv till att driva ett företag som bryr sig om människor
— Hur kom du att tänka i termer av att tjäna lokalsamhället?
VD Umemori När jag lyssnade på olika människor började det bli meningsfullt. Anställda kommer inte att jobba hårt bara för att köpa chefen en Mercedes, eller hur? Det låter självklart, men det är meningen.
Jag tycker att det är förståeligt att börja med att se upp för sig själv. Naturligtvis har du en familj att försörja. Men det ensam kommer inte att vinna dina anställda över. Du måste ta hand om dem också. Och om du inte går längre och driver verksamheten för samhällets bästa, kommer inte kunderna att vilja försörja dig heller.
— Vilka principer använder du dig av när du fattar affärsbeslut?
VD Umemori Jag ser till Kazuo Inamori som min mentor. Det jag har lärt mig av honom är att bedöma saker genom att fråga hur vi ska agera som människor. Vad betyder det? Ljug inte. Ta inte det som tillhör någon annan. Det är vanliga saker, men jag tror att de är det viktigaste av allt.
Genom våra sushitillverkningskurser ser vi alla möjliga människor njuta och ler. Också över nationsgränserna. Vårt uppdrag är att hjälpa till att bygga ett samhälle där människor bryr sig om varandra.
Oavsett nationalitet, ras, kön, funktionshinder, sjukdom eller religion vill jag att alla som kommer till Umemori ska lämna med ett leende. Och jag hoppas att det leder till samhällen fulla av leenden runt om i världen och ett fredligt samhälle. Det är uppdraget bakom hur vi driver verksamheten nu.
