"Det gick inte alls bra." Det är så Yasuyuki Umemori (VD) minns sina första dagar i sushibranschen. Innan dess hade han drivit sin familjs mjölkleveransverksamhet. Han hade aldrig gjort sushi eller lagat en fisk.
Idag sträcker Umemori Hontens verksamhet sushiproduktion och försäljning, järnvägsstationsbutiker och sushitillverkningskurser. Längs vägen hittade Umemori (VD) ett uppdrag: att hjälpa till att bygga ett samhälle där människor bryr sig om varandra. Vi frågade honom om de gånger det gick fel, i det ögonblick han upptäckte vad att dela mat kan betyda, och vilka ord han vill lämna till framtida generationer.
Umemori Honten är baserat i Nara och producerar och säljer sushi och erbjuder upplevelser av sushitillverkning. Umemori flyttade från sin familjs mjölkleveransverksamhet till sushi med löpande band, och expanderade senare till järnvägsstationsbutiker och matkulturupplevelser.
"Jag var öppen för allt": från mjölkleveranser till sushi
— Först, kan du berätta för oss om det arbete du gör idag?
VD Umemori Vi tillverkar och säljer sushi. Vi har butiker inne på järnvägsstationer och lektioner i sushitillverkning — vår sushiskola. Under tio år har 500 000 personer kommit till de klasserna. Vid sidan av skolan driver vi även en postorderverksamhet.
Vi sålde temari sushi – små runda bitar av sushi – via postorder och på järnvägsstationer, men vi hade ingen plats där folk kunde sitta ner och äta den. Så vi öppnade en restaurang i Kyoto. Vi erbjuder även sushitillverkningskurser där. Framöver vill vi erbjuda kulturella upplevelser till centrets sushi och Japan.
— Hur kom du in i sushibranschen först?
VD Umemori Vårt familjeföretag var mjölkleverans. Min far drev jordbruk och arbetade på kommunkontoret samtidigt som han höll kor. Han mjölkade dem och levererade mjölken. Senare blev vi återförsäljare, köpte mjölk från ett mejeriföretag och levererade den. Det gjorde jag själv i ungefär tretton år.
Jag jobbade hårt på det, riktigt hårt. Tillsammans med min storasyster. Men jag började tänka att det skulle vara lite mycket att spendera de närmaste decennierna med att driva mjölkverksamheten med henne. Så jag var öppen för vad som helst, egentligen.
Då råkade någon jag kände från mjölkbranschen säga,"Sushin med löpande band börjar bli populär. Skulle du vilja höra om det?" Det var så det hela började.
— Gick det smidigt när du väl började?
VD Umemori Det gick inte alls bra. Vi var inte utbildade sushikockar, förstår du. Vi hade aldrig gjort sushi, aldrig lagat en fisk, aldrig hanterat en kniv eller skurit sushinkoppar. Vi hade inte gjort något av det. Det fanns ingen anledning att förvänta sig att det skulle gå smidigt, eller hur?
Vi klarade oss hyfsat bra genom sommarlovet eftersom det var den sortens restaurangfamiljer med barn som kom till. Så plötsligt sjönk försäljningen med hälften i september. Det blev riktigt tufft, men att sluta var inget alternativ. Min pappa hade garanterat lånet så att jag kunde börja. Jag kunde inte bara sluta efter fyra månader.
När du väl har tagit avstånd från bordet måste du fortsätta. När du bestämmer dig för att du ska göra det börjar du hitta sätt att få det att fungera.
Den feedback han minst ville höra förändrade restaurangen
— När det inte gick bra, var började du?
VD Umemori Jag visste inte vad jag skulle göra, så jag var tvungen att tänka själv. Jag köpte en begagnad tryckmaskin och tryckte affischer och flygblad. Jag provade alla möjliga saker, inklusive vad vi nu skulle kalla utdelning av broschyrer från dörr till dörr.
Sedan funderade jag på vad som skulle göra störst skillnad och bestämde mig för att ta reda på vad folk i grannskapet tyckte om vår restaurang. Det är ju precis det man helst inte vill höra. Kunderna kommer inte eftersom ryktet är dåligt. Men jag tänkte att det skulle hjälpa mest att lyssna. Och det jag fick höra var att råvarorna ovanpå sushin var av dålig kvalitet och att sushiriset inte smakade gott.
Men det var användbart. Om sushariset var dåligt kunde jag helt enkelt byta ris. Toppingarna som kom från huvudkontoret hade frysts två gånger, så jag började köpa ingredienser som bara hade frysts en gång. Jag hade aldrig skurit dem förut, men jag tog upp en kniv och lärde mig. Jag tror att det verkligen gjorde skillnad.
När jag försökte olika saker, upptäckte jag att åtgärder verkligen gav resultat. Försäljningen började förbättras, och under mer än trettio månader i rad slog vi föregående års siffror. Vi återhämtade oss till en punkt där jag kunde säga att det gick någorlunda bra.