Vid verkstadens entré stod en stol. Sitsens hörn hade rundats av och armstöden bar spår av händer som rört dem många gånger. ”Jag såg direkt att pappa hade gjort den.” Den dag ledaren i andra generationen tog emot stolen föddes en liten anledning att se på företagets arbete på nytt.
CHAPTER 01
Bakom reporna
såg jag ett liv.
Vad fick dig att satsa mer på reparationer?
När jag just hade tagit över företaget tänkte jag bara på att göra nya möbler och nå fler människor. Lansera nyheter. Öka försäljningen. Jag trodde att det var min uppgift.
En dag kom en kund med en gammal stol, köpt på pappas tid, med ben som vickade. ”Jag funderade på att köpa en ny, men vill helst laga den och fortsätta använda den.” När jag frågade varför berättade kunden om hur mycket morgonstunderna på stolen med familjen betydde.
För oss var det en stol, men för kunden rymde den år av liv. Reporna och färgförändringarna vittnade om användning. När jag bara tittade på försäljningssiffror såg jag inte fortsättningen.
”Jag vill inte att dagen då vi levererar möblerna
ska vara slutet på vårt arbete.”
CHAPTER 02
Vad som ska bevaras,
bestämmer vi tillsammans.
Har reparationerna förändrat ert sätt att arbeta?
Först försökte jag återställa allt så nära nyskick som möjligt. Men en gång bad någon mig att bevara en repa som deras barn gjort som litet. Jag lärde mig att det vi tycker är fint inte alltid är det tillstånd kunden värdesätter.
Nu frågar vi först vad som är svårt att använda och var möbeln används. Sedan kommer vi överens om vad vi ska laga och bevara. Hållfastheten kan inte avgöras enbart av önskemål om utseendet. Vi förklarar i förväg vad som är säkert och vad som är svårt att göra.
Allt går förstås inte att laga. Kostnaden kan närma sig priset på en ny möbel. Men vi förklarar varför och låter kunden välja. Jag ser också den samtalstiden som en del av vårt arbete.
Påverkar det även tillverkningen av nya möbler?
Ja. Möbler som kommer tillbaka för reparation visar hur de ser ut efter användning. Är det här belastningen hamnar? Skulle möbeln hålla längre om den här delen gick att byta? Sådant vi inte kunnat förstå enbart i verkstaden tas med i nästa konstruktion.
CHAPTER 03
Arbete som går att lämna vidare
till nästa ägare.
Vilken framtid vill du lämna åt verkstaden?
Jag vill att erfarenheterna av reparationer inte bara ska finnas i vissa hantverkares minne. Vi dokumenterar material, arbetsgång och även tveksamheter så att unga också kan läsa. Handens känsla kan inte förmedlas enbart på papper, men tankegången kan bevaras. Jag vill arbeta tillsammans med dem med anteckningarna som stöd.
När vi lämnade tillbaka en lagad stol sa kunden: ”En dag vill jag ge den till mitt barn.” Jag kan ännu inte riktigt föreställa mig framtiden om hundra år. Men att göra stolen framför mig redo för nästa person kan jag börja med i dag.
Kanske gäller samma sak för företaget. Inte försöka färdigställa allt under min generation, utan lämna utrymme för nästa person att utveckla det. Så vill jag föra vidare arbetet jag fick av pappa.
